Vita lögner

Richard Swartz berättelser handlar alla om kärleksmöten. Här avtäcks en annan sida av våra föreställningar om det vi oftast ser som något vackert och idylliskt. Men det som på ytan kan se ut som oskuldsfull attraktion, rymmer ofta både beräkning och lögn.

Denna bok varierar i sex berättelser ett lika uråldrigt som banalt motiv — man möter kvinna. Ibland låter mötet sig någorlunda bestämmas i både tid och rum: läsaren tas till exempel med till New York någon gång under tjugotalet, till Prag efter kommunismens fall, till operans och musikens mer tidlösa Wien, men också till en exotisk plats som verkar ligga utanför såväl tid som rum.
Men geografi och tid är bara själva ramen för dessa variationer över ett tema. Viktigare är vad som händer — eller inte händer — under ett sådant möte. Hur mannens eller kvinnans egoistiska intressen finns där som dunkla trådar i den gemensamma passionens eller förälskelsens väv, hur mycket som på ytan kan se ut som oskuldsfull attraktion rymmer både beräkning och lögn, inte sällan med våldsamma eller hämndgiriga inslag.
Alla sådana möten har sin egen koreografi och karaktär, men innehåller ändå ofta just denna dunkla kärna av förställning, så ofta förnekad eller förträngd genom vår önskan att se mannens och kvinnans kärleksmöte som någonting genomgående vackert och rentav idylliskt.
I Richard Swartz berättelser, skrivna med skarp blick och vass penna, friläggs denna kärna. Det idylliska får vika för andra och mörkare sidor. Och här återkommer snart både geografi och tid: ty ofta visar sig mötet mellan man och kvinna omöjligt att lösgöra ur omgivningen och den historiska kontexten; världen griper in i våra liv och dikterar dem långt mer än vad vi skulle önska oss, övertygade som vi är om att erotik eller sexualitet inte angår någon annan än oss själva och den vi åtrår.