”Trettio år tog det att uppleva denna boks innehåll. Sju år att skriva den. Det tar ett dygn att läsa sagan. Men bråttom bör man kanske inte ha då det mesta och bästa liksom finns mellan raderna” — Åke Wassing Det var länge sedan Björn var barn nu, men han tänker ofta på sin splittrade barndom i fattighuset. Tillsammans med en journalistvän reser han tillbaka till huset som format hans identitet och skriver där upptakten till vad som kommer att bli en krönika som sträcker sig över tid och rum och som berättar historien om den förlorade generationen fattiga människor. Men på Björns väg till att försonas med sitt förflutna måste han konfrontera en lång rad spöken ur det förflutna… I “Dödgrävarens pojke” berättar Åke Wassing om sin barndom, sett ur ögonen på hans alter ego Björn. Detta är första delen i berättelsen om hans uppväxt, men också om klassförhållanden i ett historiskt Sverige och hur makten fördelas i ett orättvist samhälle.
