Människans och skogens rötter går djupt.
Med en urna i famnen anländer en kvinna till ett tyst hus i en stor skog. När den sista burken av mammans lingonsylt är slut är det dotterns tur att vara äldst i familjen.
Maria Turtschaninoffs roman Arvejord är en förtrollande episodroman om människoöden i en liten österbottnisk by. Under fyra århundraden prövas invånarna av krig, farsoter, svält och sorger och deras relation till platsen där de bor skiftar och lever. Skogen är en vildmark att tämja, en visthusbod, en tillflyktsort, ett uttryck för folksjälen, landets gröna guld och ett rum för själen. Men oavsett hur människorna ser på den är skogen, och platsen, evig.
Arvejord handlar om plats, tillhörighet och samhörighet. Det är inte bara människan som har rötter i landskapet — landskapet har djupa rötter i oss.
